Svisch

Skrivet måndag 14 september 2009 kl 12:54 · under Blandat

JUST NU

Redan har hela förmiddagen svischat förbi. Hemma en snabbis på lunch, sen blir det tillbaka till skolan för seminarium och sen mer plugg i bibblan (där jag redan spenderat 2½ timme idag).

TÄNKTE PÅ…

…en sak när jag cyklade hem precis. Det finns uppenbarligen människor som inte vet när de ska sluta (eller inte börja) prata. En sådan människa bor i samma område som jag, och hälsar man på denne så blir man “fast” på obestämd tid (för man vill ju inte vara otrevlig och bara gå därifrån när h*n pratar).

Det går liksom aldrig att bara hälsa på denna människa (som annars vore det självklara när man möts), utan “hej” åtföljs 9 gånger av 10 av en hel utläggning från dennes sida på valfritt ämne (allt från husdjursets allmäntillstånd till något knasigt som hänt och som h*n bara måååste berätta)… och då går det inte att få denne att sluta. Det hjälper inte ens om man lite försiktigt börjar backa för att visa att man är på väg därifrån (det ignoreras), eller att man faktiskt säger “nähe nu måste jag gå vidare…” - för då kommer h*n genast på något nytt att börja prata om. Haha, det är nästan skrattretande hur absurda såna situationer är!

Och jag känner mig som en så dålig människa som numera faktiskt undviker att möta dennes blick de gånger jag är i tidsnöd. (För övrigt är det en ganska gullig person som jag inte har särskilt mycket emot att lyssna på de gånger jag inte har bråttom). Men ibland hinner man bara inte, eller hur?


4 kommentarer till “Svisch”

Kommentera

Kommentarer som inte har något alls med detta inlägg att göra undanbedes. Vill du svara på något jag har kommenterat hos dig, eller skriva något annat - gör det vänligen via mail: linda@ehtela.com.

  1. Sara sa måndag 14 september 2009 kl 20:52:

    Hehe jag har en sådan granne i mitt hus. En tant som har hur mycket som helst att prata om. Brukar kika i tittlhålet så hon inte är precis utanför när jag ska lämna lägenheten ibland hehe! Det jobbigaste är att hon skvallar högt och brett om alla i huset…så fastnar man hos henne tror väl de andra som hör att man själv också står och skvallrar.. Så jag förstår dig precis! kram

  2. Ellinor sa måndag 14 september 2009 kl 21:15:

    Jag vet inte om man ska skratta eller tycka synd om dessa människor, kanske både och. Kanske är de väldigt ensamma och inte har någon att prata med, samtidigt måste även de lära sig att inse att alla kanske inte har den tiden som hon/hon erfordrar.
    Ibland är det helt klart legitimt att vika undan med blicken ;)
    Kram

  3. Katja sa torsdag 17 september 2009 kl 18:05:

    Åh, sånna där människor är så jobbiga, inte ska man ha dåligt samvete för det?

  4. Sari sa lördag 19 september 2009 kl 19:43:

    Hihi.. måste skratta lite, för sånna känner man igen alldeles för väl. Tack o lov har jag ingen sån granne men man stöter ju alltid på några ibland. Inte alltid man har tid o prata eller lust heller, så dåligt samvete behöver man inte ha men kan förstå din känsla.

    Ha en fin lördagskväll! =))